Snart är vi på väg!

Om bara två timmar åker vi mot flygplatsen! Åh så härligt det ska bli att komma hem en sväng! Tog precis på mig strumporna och det känns så konstigt att ha dom på fötterna. Fyra månader sedan sist...
Idag har vi varit och badat på Temple Bay i några timmar och ätit god lunch. Träffade där även några andra svenska ABB-are så barnen fick leka av sig ordentligt.
Det ska bli så kul att träffa alla där hemma! Har en hel del planerat under tiden vi ska vara hemma och förutom tandläkarbesök är det bara kuligheter.
I morgon bytes badkläderna mot vinterkläder. Det ska bli så härligt med lite vinter men jag gissar att vi alla fyra kommer att frysa en del.
Idag  har vi fått många önskningar om en god jul från de vi känner här, t om vår chaufför hade köpt oss julklappar. Han har fått en mycket fin kontakt med barnen och det kommer nog bli en saknad hos både honom och barnen under de nästan fyra veckor vi nu ska vara borta. Jakob har också varit och sagt hejdå till bästa kompisen på gatan och han konstaterade att han kommer att längta efter honom. Det känns skönt att höra att han även lite ser fram emot att komma tillbaka hit igen. Men nu laddar vi för vinter och julfirande och nästa gång jag skriver är vi i Sverige! Kram till er alla!

Lucia

Vanakkam!

Nu har vi firat Lucia på Svenska konsulatet i Chennai. Lite i förväg men mycket mysigt och trevligt. Astrid var klädd i Luciakläder och Jakob var tomtenisse. De var sååå söta! Men de vilade helst i mammas knä då dom var lite för blyga för att vara med i Luciatåget. Vi laddar för nästa år istället.

Men glada var dom barnen och träffade många svenskar att prata med. På frågan hur det hade kommit sig att vi flyttat till Indien svarade Jakob så självklart att - pappa skulle jobba här och då frågade jag, mamma och Astrid om vi fick följa med och de sa han att vi fick- vilken tur att pappa är så snäll! Det var även några finländare med på festen och då fick barnen öva på engelskan och det gick ju galant.

En bebis var det också med på festen till Astrid och Jakobs stora lycka. Astrid passade på att öva lite på bebisskötsel inför att hon snart ska få en bebiskusin.

Nästa vecka laddar vi för två julfester på skolan och julkonsert där jag tror att Jakob ska uppträda. Vi får väl se om jag har rätt. Jag och Astrid ska i alla fall gå dit och vara publik och suga in julstämningen. På lördagen blir det sen en baddag för att avsluta hösten här i Chennai så roligt och härligt som möjligt. Förhoppningsvis blir vi också lite trötta så vi kan sova massor på planet hem till Sverige.



Advent

Äntligen är det advent! Den bästa tiden på året om man frågar mig. Jag älskar allt som hör julen till och julen börjar för mig den 1:a december. Detta har även smittat av sig på barnen. Jakob hade till och med svårt att sova på kvällen den 30 november för han var så pirrig inför den att december skulle börja. I år har det ju varit aningens knepigare att skapa julstämning då det är 30 grader varmt, palmer utanför fönstret och ödlor som pratar i vardagsrummet men vi har gjort så gott vi kunnat, och jag tycker vi har lyckats bra. En krans på dörren har vi, adventsgran i vardagsrummet, två julstjärnor i fönstren och en elljusstake. Till det lite röda dukar och blommor och vips så blev det jul! Pepparkakor och lussekatter har jag och barnen fixat och igår bjöd på vi in vänner på adventsfika med glögg (som farmor och farfar hade köpt åt oss i Sverige). Mycket trevligt! Barnen fick flera paket och det blev lite som "lilla julafton" här i Indien. En av Astrids nya Barbiedockor fick åka med till skolan idag.
Ikväll ska vi efter skolan åka till Hyatt hotell där de skall ha julgranständning och barn från amerikanska skolan ska uppträda och sjunga julsånger. Det ska bli jättemysigt!

Vi har det annars fortsatt bra här även om vi börjar längta hem en del nu när det börjar närma sig. Barnen trivs nu bättre i skolan och är gladare vid lämningarna på morgnarna och de börjar prata mer engelska vilket ju måste vara en skön känsla. Jakob hade kompis här igår eftermiddag en stund och då pratade Jakob på som bara den med honom. Konstigt vad barn kan lära sig fort. Önskar att jag kunde lära mig nya språk lika lätt!

Här några bilder från adventsfikat:

Astrid i full lek tillsammans med en av våra grannar:

 På restaurang och äter indisk mat med vänner. Supergott men superSTARKT!!!!

 

 

 

 

 

Känner att mina bilder från Indien inte är så representativa för hur det mesta av samhället ser ut. Här är ett par bilder fångade ur bilfönstret för att ni ska få en liten idé av hur det ser ut.

 

Ett myller av människor, bilar, cyklar, rikshaws, motorcyklar m.m.:

 



 En soptunna är en något ivanlig syn...

En typisk indisk affär. I ett sånt här krypin kan man köpa det mesta...

 

Några bilder

Som jag lovade förut så ska jag här lägga ut några fler bilder från farmor och farfars besök här i Chennai.

En tur till nöjesparken hann vi med även om de flesta karuseller inte var i skick att fungera denna gång. Här är David och Jakob på väg på gokartbanan. Hjälm...? Nej, inte i Indien...

En lika riskfylld men kul upplevelse är det att åka Autorikshaw. Här är jag på väg tillsammans med svärföräldrarna för att köpa lite frukt och grönsaker.

Några middagar på restaurang åt vi när vi hade besök. Här på Temple Bay resort.

Diwalifest på gatan. Jakob partar  med sin kompis. Massor av Cola och chips...

 Så här fina var vi i våra indiska kläder.

Säkerhetsreglerna är lite annorlunda här i Indien vad gäller barns medverkan vid fyrverkerierna. Lyckligtvis slutade allt bra och en lycklig Jakob lämnade festen med bara ett litet brännmärke på foten...

Se så fin Astrid var i sina indiska kläder.

 

Besök från Sverige och Diwali

Hej igen! Nu har det hunnit gått två veckor sedan jag skrev något på bloggen. Latheten börjar kanske komma smygande och så kan jag skylla lite på att vi haft barnens farmor och farfar här på besök i nästan två veckor. Underbart har det varit att få dela vardagen här med dom. Det är konstigt vad allt plötsligt blir spännande och intressant när man har fyra ögon till med sig när man ska uträtta små vardagsärenden. Jättekul var det i alla fall men tiden gick som ju så fort. Vips så var det dags för som att flyga hem igen. Barnen var ju så klart lite ledsna när det blev tomt i huset men nu börjar vi planera för advent och jul och om bara tre och en halv vecka så bär det av mot Sverige.

När farmor och farfar var här hade vi fullt program nästan hela tiden. Vi hann med besök på nöjespark, tågmuseum samt ett museum där det visas olika byggnader och hantverk från olika delar av Indien. Massor av bad i poolen (både här hemma och på Temple Bay resort i Mamallapuram). Lite indisk mat har vi ätit på restauranger och även med hjälp av kryddmix egenlagat i vårt kök med lyckat resultat. Diwali firade vi på resorten och sedan med gatufest här hemma. Då klädde vi alla upp oss i fina indiska kläder. Mat bjöds det på och för oss som sedan orkade (Astrid sa gonatt tidigare) så blev det fyrverkerier, smällare och stora "tomtebloss". Jag kan ju bara konstatera att säkerheten inte är riktigt den samma som i Sverige....

Nu kommer det snart ett planerat strömavbrott och då lägger datorn av så mer skrivet blir det inte idag...

Här tillbringade vi ett par dagar under Diwali. Sämre kan man ju ha det...Fler bilder från vårt besök från Sverige kommer när jag samlat in bilder från olika håll.

 

Skridskokung i Chennai

Hej igen! Nu har vi hittat ett ställe där man kan åka skridskor här i Chennai! Helt knasigt kan tyckas men Jakob tyckte det var mycket roligt fast lite svårare än hemma. "Isen" var ett slags plastgolv och skridskorna var ju inte direkt slipade så lite träning krävdes men sedan var han och pappa kungar på isen. Jakob gör numera peacetecken på alla fotografier. Det har han lärt sig av sina japanska och koreanska vänner i skolan.

Astrid var inte så sugen på att åka skridskor men att spela biljard det var riktigt skojigt!

Inatt kommer farmor och farfar från Sverige. Äntligen tycker vi alla och framförallt barnen! Det ska bli så roligt att få dela vårt liv här med dom i två veckor framöver. I förrgår kom det lite mer möbler till huset så nu börjar det faktiskt kännas riktigt hemtrevligt. Barnen ska få vara lediga från skolan i morgon och sedan blir det kort vecka nästa vecka då det är skollov måndag-onsdag. Då är det den stora högtiden Diwali här i Indien. Det är lite som vårt nyårsfirande i Sverige. Familjerna har stora fester med mat och fyrverkerier. Vi ska då åka ut till Mamallapuram som ligger några mil utanför Chennai och där ska vi bo på ett hotell som har sydasiens största pool! Gissa om några i familjen kommer att gilla det!

Halloween och cyklonen Nilam

Hej på er igen! Nu har äntligen vindarna lugnat sig. Det senaste dygnet har sydöstra Indien haft ett rejält oväder. Massor av regn och blåst. Detta kulminerade igår kväll när cyklonen Nilam drog in över Chennai. Jag har i skrivande stund inte hunnit kollat tidningarnas rapporter om vilka skador cyklonen orsakat. Det jag vet är att många människor nära havet evakuerats och flyttas till högre belägna platser. Skolor har också fungerat som hem under de senaste dagarna. Jakob och Astrids skola har varit öppen men stängdes igår lite tidigare p g a starka vindar. Träd blåstes omkull på skolgården igår kväll och några plåttak lotsnade från sina fästen. Strömavbrott var det flera uner gårdagen men jag tycket ändå att vi klarade oss ganska bra där vi bor. Nu har vindarna lugnat sig och vädret har stabiliserats.

Igår var det även Halloweenfirande på skolan. Både Jakob och Astrid var nöjda med sina kostymer. Astrid var en prinsessa och Jakob var en pirat. Astrid var lite avvaktande i början men tyckte nog ändå i efterhand att det hade varit lite kul. Jakob ville inte så gärna vara med på lekarna på förmiddagen men på eftermiddagen var han mer aktiv och verkade ha riktigt kul. Då serverades också massa fika som vi föräldrar hade hjälpts åt att ordna och barnen fick av skolan godispåsar. Lärarna bjöd också till och vissa hade klätt ut sig. Störst succé gjorde Jakobs och Astrids bildlärare Mr Joseph som hade en riktigt läskig kostym men barnen skrattade så dom kiknade.

När vi kom hem från skolan skyndade barnen på gatan ut för att hinna med godisjakt på gatan och sedan stängde alla in sig i sina hus för att skydda sig mot cyklonen. Vad jag vet orsakade inte vindarna någon större skada här på gatan heller mer än lite oreda.

Några bilder från vårt Halloweenfirande...

Mammas prinsessa med sina klasskompisar...

 

"Jakob the pirate" bjuder sina klasskompisar på guldpengar som han rövat...

 

 

 Mr Joseph gjorde succé...

FN-dagen och Pondicherry

Nu har det gått ca 10 veckor sedan vi kom till Chennai! Jag måste säga att vi hittills har haft det mycket bra här! Trots frustration och ibland trötthet på allt som är så olikt det vi är vana med hemma i Sverige så är det ett fantastiskt äventyr vi får vara med om. Jag ångrar inte en sekund att vi åkte hit även om jag saknar de nära och kära där hemma. Men snart får vi ju tillfälle att träffa många av er igen när vi kommer hem och hälsar på i december. Den tuffaste utamningen har för alla varit skolstarten. Barnen tycker fortfarande att det är mycket jobbigt när de ska dit på morgonen men är för det allra mesta glada när jag hämtar dom och berättar glatt om saker de gjort under dagen. För varje dag som går hör jag att de lärt sig fler ord på engelska och några kortare meningar kan de också. Men morgnarna är hjärtkrossande och jag får flera gånger om dagen intala mig själv att det är för deras skull jag går dit med dom. Om de skulle gå hemma med mig skulle dagarna vara långtråkiga och de skulle krypa på väggarna. Engelskan lär dom sig genom kamrater och kompisar i skolan och genom att lära sig engelska blir det också lättare att hitta kompisar på fritiden. Samtidigt får de också göra mycket roliga saker på skolan och lär sig massor med nya saker. Det går i alla fall något bättre för varje vecka och vi får försöka kämpa på ett tag till, men jag har full förståelse för barnens reaktioner i detta. Nytt språk, nya kompisar, mer "skola" och mindre tid för fri lek, läxor, stor matsal m.m. Till min tröst vet jag att ca 60 % av barnen på skolan inte har engelska som modersmål och de verkar efter ett par månader ha kommit in i skolan på ett bra sätt.

Denna vecka har vi firat FN-dagen med ett rejält firande på barnens skola. Alla barnen gick i flaggparad. Astrid gömde sig bakom sin lilla flagga men var ändå modig som vågade gå med i tåget när ca 1000 föräldrar satt i publiken. Jakob passade på att njuta av stunden och tog en paus framför publiken för att hinna vinka ordentligt till oss svenskar. De var så söta när dom gick i paraden att jag blev lite rörd.
Sedan var det dags för oss vuxna att ställa i ordning Sverigebordet inne i gymnastikhallen. Vi samsades om utrymmet med finländarna under plakatet med orden "same, same, but different". Sedan kom barnen klassvis under dagen och pepparkakorna gick åt allihopa och barnen samlade stämplar i ett pass från de olika länderna. Detta arrangemang var mycket uppskattat hos alla barnen förutom att Astrid bröt ihop när hon såg "mammi" vid Sverigebordet. Vi heter numera mammi och pappi (antar att det är lite svengelska).

I helgen var vi i Pondicherry som är ett unionsterritorium ca ca 12 mil från Chennai. Området har tidigare tillhört Frankrike och vissa områden påminner om en fransk småstad med arkitekturen. I matkulturen finns också spår av denna tid. Vi hade en skön helg även om våra förväntningar nog var lite för höga. Vi hade nog tänkt oss staden som renare och mer fransk men det mesta av staden är ju ändå väldigt likt Chennai. (Att jag hade feber under en del av resan gjorde den kanske inte bättre.)
Då vi inte hade någon chaufför med oss så fick vi ta oss fram med autorikshaw (tuk tuks). Detta uppskattade vi alla i familjen även om resorna ibland känns lite kallsvettiga. Vi gick också bitvis i de lugnare kvarteren vilket vi inte kunnat så mycket här i Chennai.

Nu är jag i alla fall kry igen och i morgon börjar en ny vecka. Barnen ska ladda ny energi för utmaningen med att gå i skolan och även jag ska sätta mig på skolbänken denna vecka. I morgon börjar jag en Tamilkurs som heter "Survive in Chennai". Detta ska bli mycket spännande!
På onsdag ska vi sedan fira Halloween så lite fixande med utklädningskostymer, dekorationer och klassfester bjuder veckan på.

Inte minst ska vi planera för vårt efterlängtade besök som kommer nästa vecka!!!! Barnen frågar ca 10 ggr om dagen "NÄR KOMMER FARMOR OCH FARFAR???????. Så det blir ett kärt återseende som vi ser fram emot jättemycket! Så till sist lite blandade bilder från veckan som gått...


På indisk marknad i Pondicherry...

Så här ser express highway ut vid regnväder....det går inte direkt i expressfart...

I onsdags var vår bil till tempel och var då så här fin dagen till ära...sedan dess har vi krockat två gånger så jag tror inte att Puuja-utsmyckningen var tillräckligt bra tyvärr...

Heja Sverige! Vi laddar med kaffe inför arbete på FN-dagen!

Sverigebordet...

Jakob på rundtur med sin klass för att lära om de olika länderna och få smaka på olika sorters maträtter och godis...

Nu dags att ladda inför nästa vecka med att laga den svenska nationalrätten Tacos som vi på barnens önskan äter en gång per helg...

Monsunen är här

Oj vad tiden går fort! Redan har det gårr mer än en vecka sedan jag skrev sist. Barnen har hunnit med ytterligare en skolvecka. Jakob har nu gått hela skoldagar och Astrid slutar vid lunch vilket hon kommer att fortsätta att göra ett tag framöver. Känslorna är fortsatt blandande kring skolan. Det är gruvsamt på morgnarna innan vi kommer dit men på eftermiddagen är det två glada barn som berättar om skoldagen. Jakob kan sätta ord på vad han känner ganska bra och han tycker att det är jobbigt att inte kunna språket så rasterna blir lite jobbiga då han inte förstår vad de andra barnen säger, och han som annars älskar att prata...Lektionerna tycker han är kul då han får lära sig mycket nya saker och framförallt är gymnastiken och musiken kul. Han har läxor varje dag och håller nu på att träna på att skriva stora och små bokstäver och siffror. Tänk vad snabbt barn kan lära sig när dom väl börjar öva. Varje dag märker jag att barnen kan fler och fler ord på engelska och dom älskar att läsa engelska böcker. Astrid har hunnit med bussutflykt med sin klass till en lekplats vilket hon tyckte var jättekul. Självförtroendet får sig också en skjuts då de ändå känner att de klarar av att vara i allt detta nya...

Nya kompisar börjar barnen få och Jakob har hittat en kär vän här på gatan. Den pojken går också på Kindergarden vilket är toppen för Jakob. Tyvärr inte i samma klass men de kan ändå ses på rasterna. De leker jättebra tillsammans trots att de inte kan prata så jättemycket med varandra.

Den här veckan ska vi fira FN-dagen på skolan med flaggparad och annat firande. Det ser jag fram emot. I morgon ska jag till Jakobs klass och berätta om Sverige. Får de hur det lyckas. Kanelbullarna jag bakat hoppas jag sätter guldkant på det hela...

Den här veckan nådde monsunen Chennai. Det har regnat varje dag och det är inte lite regn det har kommit. Vägarna ser bitvis ut som floder och trafiken får större problem än vanligt. Männsikor vadar runt i vatten upp till vaderna men verkar inte särskilt bekymrade. Lite skönt är det dock att temperaturerna har sjunkit vilket gör att det mellan skurarna faktiskt går att vara ute och röra på sig lite grann. I veckan ska jag nog försöka jogga lite runt idrottsplatsen på skolan. Får se om benen och lungorna vill ställa upp på det.

Några bilder från skolgården...

 

Visst blir man lycklig av ny vänskap...

 

 

Äntligen fredag!

Äntligen fredag! Tänk vad det tar på krafterna att börja skolan, både för barn och föräldrar. Veckan har varit intensiv och tröttsam för alla. Trötta och ledsna barn på morgnarna men glada barn efter lunch när jag hämtat dom. Då har dom haft fullt upp att berätta om allt roligt de har gjort under dagen. Läxor har Jakob gjort varje dag och även om han säger de obligatoriska orden att "läxor är tråkiga och dumma" så blev han idag lite besviken när jag berättade att fredag, lördag och söndag har han inga läxor. 
Morgnarna har gått gradvis bättre och bättre så det finns hopp om att allt känns bättre snart. I morse gick t o m Astrids lämning ganska bra. Några tårar precis när vi sa hejdå men som nog slutade innan jag var utanför dörren. Idag skulle hon titta på film, ha gymnastik och få pizza till lunch. Så det var många bra saker på samma dag. Jakob hade matte, språk och "art" på schemat men han såg också fram emot pizza och att få visa sin Sverigegubbe vi gjort hemma. Alla barn har inför FN-dagen gjort en varsin gubbe som representerar hemlandet. På FN-dagen är det sedan ett stort firande med parad och alla föräldrar är engagerade. Jag ska baka pepparkakor och bjuda på och så ska vi ha fiskdamm vid Sverigebordet. Måste också försöka få tag i blåa och gula kläder till hela familjen...

En annan stor sak som har hänt är att Jakob har en lös tand. Tänk vad stor han har blivit! Han är mycket stolt över tanden och gick i morse direkt och visade sin fröken Mrs Dina sin lösa tand.

Igår kom det några barn på gatan och ringde på och frågade om Jakob ville komma och bada med dom och detta gjorde Jakob riktigt glad. Skönt att det börjar bli lite kompisar runt honom då jag tror det har varit en stor saknad. Han har också blivit tuffare den här veckan att våga leka med andra barn trots att han endast kan några ord engelska. Så visst gör dagarna i skolan nytta på flera olika sätt.

Nu simmar både Astrid och Jakob i poolen utan några simpuffar på armarna. Jakob simmar över hela poolen och Astrid kan simma från långsidan till andra långsidan. De har en liten egen teknik men det funkar bra. Jakob dyker också utan problem och kan dyka  och hämta saker på botten. Så till jul blir det nog ett besök till simhallen då båda vill börja försöka ta simmärken. 

Första skoldagen

Nu är första skoldagen avklarad. Det blev trots allt en liten mjukstart trots att informationen vi fick innan var att det inte skulle vara någon inskolning alls. Jag kunde vara med Astrid i klassrummet under förmiddagen vilket kändes bra. Jakob fick tyvärr inte samma möjlighet men fick sluta efter lunch så inte skoldagen blev alltför lång. Han var till en början ledsen men det hade lugnat sig efter ett tag. Självklart är man ledsen när man ska klara sig själv i en grupp där man inte förstår nått ord av vad som sägs. Han hade idag både musiklektion och idrott vilket han ju gillar.
Men visst är det tufft i skolan här. Dagen är verkligen intensiv med mycket begränsad tid till fri lek. Läxor kommer Jakob att ha varje dag. Idag har vi övat på bokstaven N och ritat teckningar. Känns konstigt med alla förändringar. Även Astrids dag var intensiv. Skolan har höga krav på sina 3-åringar må jag säga. Full koncentration krävs under dagen vilket är svårt för en treåring med massor av myror i benen. Astrid hade idag bl a bildlektion och fick där öva på geometriska figurer. Dessa skulle sedan ritas efter mallar och i särskild ordning. Ingen fri kreativitet här heller...
Vi får hoppas att de kommer att gilla skolan, just nu är den nog mest främmande och konstig för dom eftersom allt är så olikt förskolan hemma där det fanns mycket tid till lek och bus. Som mamma känner jag mig också lite splittrad i mina känslor men det är väl i sin ordning antar jag...

Brev från Sverige

Nu har vi varit här i drygt fem veckor. Saknaden efter dom där hemma börjar bli mer  påtaglig, Men igår och idag blev det livat hemma hos familjen Eklund. Igår fick barnen först vykort från farmor och farfar. Lyckan blev stor när vakten kom och lämnade breven i dörren. Även idag fick vi en ordentlig överraskning när det kom ett stort kuvert adresserat till Jakob och Astrid. I brevet fanns det hälsningar från förskolan hemma i Sverige. Barnen hade ritat teckningar och ett brev följde med i kuvertet med en hälsning. Jakob och Astrid blev jätteglada och vi satt tillsammans och tittade på alla fina teckningar och på de höstlöv som också kom med i brevet. Astrid fick en fin bok från hennes avdelning med teckningar och hon blev så stolt och glad över boken. Barnen pratar varje dag om sina kompisar och fröknar på förskolan så detta var en mycket bra present att få. Det betyder mycket för barnen att känna att dom inte är bortglömda där hemma. Idg har vi fått en skrivare så nu ska vi börja skriva en hälsning tillbaka med bilder och berätta vad vi gör på dagarna.

Jag och barnen har fortfarande ett ganska lugnt liv tillsammans här i Indien. Den senaste veckan har vi dock hunnit med ett besök till amerikanska internationella skolan där barnen ska börja om drygt en vecka. Det är en jättestor skola där all undervisning sker på engelska. Mamman är jättenervös! Försöker att inte smitta av mig på barnen alltför mycket men det är svårt. Någon inskolning är det inte tal om utan de var mycket tydliga med att det var "drop off" vid klassrummet och sedan är det full fart från början. Jakob är den som kommer att ha längst dagar till 15.30. Astrid kommer att sluta vid lunch. Jag hoppas verkligen att det kommer att gå bra. Tack och lov vet jag ju att de har stor vana med att hjälpa barn som inte pratar engelska från början. På skolan går det barn från över 30 olika nationaliteter så mina barn kommer inte att vara ensamma med språksvårigeheter. Skolan har också ett mycket gått rykte bland utlänningar här i Chennai. För att barnen ska trivas här i Chennai på längre sikt tror jag det är jätteviktigt med skolan för att få kompisar och lära sig engelska. Dom börjar nog bli lätt trötta på mamma och på varandra efter att vi under de första veckorna tillbringat all tid tillsammans (även om det har varit jättemysigt och jag kommer att sakna det).

Men igår passade jag och barnen på att njuta av ledigheten riktigt mycket och besökte en nöjespark här i Chennai. Toppen att kunna göra det en vardag då vi slapp undan all trängsel. Parken hette VPG Golden Beach Resort. En härlig plats att besöka med stora fria ytor och många åkattraktioner som passade mindre barn. Inte kostade det mycket heller... för 40 kr i inträde fick barnen åka flera karuseller gratis och de som sedan kostade något kostade ca 2 kr. Det var annat en karusellerna hemma i Sverige där pengarna snabbt tar slut. Detta är en park jag tror vi kommer att besöka många fler gånger under vår tid här.

Astrid testade slänggungan och var mallig efteråt, "nu var jag väl riktigt modig!!!"

Jakob är pilot...

 

Yoga

Nu har jag varit på första yogapasset! Aj, aj, aj!!! Visste redan innan att jag var stel men så här stel  hade jag ingen aning om. Stackars den ambitiöse ca 75-årige yogaläraren hade nog aldrig träffat en så stel person på sina kurser och han var nog nästan förskräckt. Idag känner jag mig minst sagt mörbultad efter att kroppen har befunnit sig i positioner jag inte trodde var möjliga. Men ganska intressant var det så jag ska ge det några fler lördagar. Kan inte bli sämre i alla fall...

Strejk

Idag är det stor strejk i Indien. Folket protesterar mot de höga priserna på diesel. Landet står lite still då bussar, autorikshawförare, lastbilschaufförer strejkar. Davids kontor är stängt men han har ändå åkt iväg på ett kortare möte på ett hotell då några svenskar är på besök.
Det största problemet är att ingen tankbil har kommit idag med vatten till våran gata så vattnet tog precis slut och klockan är bara 10 på förmiddagen. Lite klurigt då man ju är ganska beroende av vatten. Får se hur toaletterna känns innan det blir morgon igen...
Barnen har cyklat över till grannen en stund så jag sitter hemma och har en lugn stund. Skönt för barnen också att kunna hälsa på andra männsikor och inte bara behöva umgås med mamma hela dagarna.
Det känns som om vi börjar komma i ordning här i huset. Det enda jag egentligen saknar är tvättmaskin som vi ännu inte lyckats få installerad. Förhoppmimgsvis löser sig detta i morgon när strejken är över. Mat har vi också hittat bra affärer för. t o m en köttaffär har vi fått hjälp av grannen att hitta. Där finns allt man behöver i köttväg. Om man letar runt på lite olika affärer så verkar det mesta finnas i matväg och maten är riktigt billig, ffa frukt och grönsaker är superbilligt och smakar jättegott.


I saknad av vardagsmotion är det här jag får försöka hålla mig i form, i poolen och i gymmet som ligger innanför fönstret. Prickarna längst bort är barnen som tar ett litet dopp.

David och jag är på väg att ta en kort promenad till den lokala mataffären som ligger ca 200 meter hemifrån.

Smygfoto på en av kvarterets kossor (och då menar jag inte David), titta lite längre bakom honom så ser ni kossan. David fick va med som ursäkt för att ta bilden...

Nu bor vi i huset!

Äntligen bor vi i huset! Åh så skönt att sitta vid eget matbord och äta! Huset ekar lite tomt men vi har i alla fall sängar, matbord och toaletter. Kylskåp och ugn finns också så vad mer behöver man för att bo. Barnen är lyckliga för lite mer yta att busa runt på och idag har de fått köpa var sin cykel som de har varit ute på gatan och testat. 

Tänk vad fantastiskt det är att vi är här i Indien! Jag har fortfarande inte fattat det riktigt men varje dag jag vaknar fylls jag av en glad känsla i magen. Under dagen kan den känslan variera då saker och ting inte är riktigt lika bekväma och smidiga som i Sverige. Ibland tröttnar jag på ljudnivån, trafiken, husdjuren, strömavbrotten, doften, kaoset och vattenläckagen. Men snart därefter fylls jag av glädjen igen över att vara här. Att få chansen att leva på indiskt vis och ta dagen som den kommer. Inte behöva stirra på klockan hela tiden. De ibland underbara dofterna av kryddor och blommor, värmen, de färggranna kläderna, kossorna som strosar omkring i lugn och ro, alla glada leenden vi möter, den fantastiskt goda maten. Efter bara drygt tre veckor har mina ögon börjat vänja sig med att se smutsen och de trasiga vägarna och husen. Det vackra bakom den ganska slitna fasaden börjar bli synlig. 

Idag har vår chaufför börjat jobba hos oss och vi har nu vår bil på uppfarten, en silverfärgad Toyota Innova. Skönt att alltid ha samma chaufför och att barnens bilstolar alltid kan sitta i. Bilstolarna fick en ganska tuff behandling på hotellet då ingen direkt visste hur de skulle sättas fast i bilen. Barnstolar är inte så vanligt i Indien. De flesta barn sitter löst i baksätet eller så åker dom med sina föräldrar på en moped. En vanlig syn är att hela familjer på fyra personer åker tillsammans på samma moped. Igår såg vi ett metrotåg som körde med dörrarna öppna. Tåget var fullt så några fick sitta i dörröppningen när tåget körde i full hastighet. Säkerhetstänket är inte riktigt samma som i Sverige...

Skype är ett bra sätt att hålla kontakten med nära och kära hemma i Sverige. Här är det Astrid som passar på att ta ett snack med mormor och morfar under en biltur i rusningstrafiken...

Äntligen frukost hemma i lugn och ro...

Nya cyklar...dom måste provas på direkten . Men mycket vatten behövs det i värmen, dags för vattenpaus!