FN-dagen och Pondicherry

Nu har det gått ca 10 veckor sedan vi kom till Chennai! Jag måste säga att vi hittills har haft det mycket bra här! Trots frustration och ibland trötthet på allt som är så olikt det vi är vana med hemma i Sverige så är det ett fantastiskt äventyr vi får vara med om. Jag ångrar inte en sekund att vi åkte hit även om jag saknar de nära och kära där hemma. Men snart får vi ju tillfälle att träffa många av er igen när vi kommer hem och hälsar på i december. Den tuffaste utamningen har för alla varit skolstarten. Barnen tycker fortfarande att det är mycket jobbigt när de ska dit på morgonen men är för det allra mesta glada när jag hämtar dom och berättar glatt om saker de gjort under dagen. För varje dag som går hör jag att de lärt sig fler ord på engelska och några kortare meningar kan de också. Men morgnarna är hjärtkrossande och jag får flera gånger om dagen intala mig själv att det är för deras skull jag går dit med dom. Om de skulle gå hemma med mig skulle dagarna vara långtråkiga och de skulle krypa på väggarna. Engelskan lär dom sig genom kamrater och kompisar i skolan och genom att lära sig engelska blir det också lättare att hitta kompisar på fritiden. Samtidigt får de också göra mycket roliga saker på skolan och lär sig massor med nya saker. Det går i alla fall något bättre för varje vecka och vi får försöka kämpa på ett tag till, men jag har full förståelse för barnens reaktioner i detta. Nytt språk, nya kompisar, mer "skola" och mindre tid för fri lek, läxor, stor matsal m.m. Till min tröst vet jag att ca 60 % av barnen på skolan inte har engelska som modersmål och de verkar efter ett par månader ha kommit in i skolan på ett bra sätt.

Denna vecka har vi firat FN-dagen med ett rejält firande på barnens skola. Alla barnen gick i flaggparad. Astrid gömde sig bakom sin lilla flagga men var ändå modig som vågade gå med i tåget när ca 1000 föräldrar satt i publiken. Jakob passade på att njuta av stunden och tog en paus framför publiken för att hinna vinka ordentligt till oss svenskar. De var så söta när dom gick i paraden att jag blev lite rörd.
Sedan var det dags för oss vuxna att ställa i ordning Sverigebordet inne i gymnastikhallen. Vi samsades om utrymmet med finländarna under plakatet med orden "same, same, but different". Sedan kom barnen klassvis under dagen och pepparkakorna gick åt allihopa och barnen samlade stämplar i ett pass från de olika länderna. Detta arrangemang var mycket uppskattat hos alla barnen förutom att Astrid bröt ihop när hon såg "mammi" vid Sverigebordet. Vi heter numera mammi och pappi (antar att det är lite svengelska).

I helgen var vi i Pondicherry som är ett unionsterritorium ca ca 12 mil från Chennai. Området har tidigare tillhört Frankrike och vissa områden påminner om en fransk småstad med arkitekturen. I matkulturen finns också spår av denna tid. Vi hade en skön helg även om våra förväntningar nog var lite för höga. Vi hade nog tänkt oss staden som renare och mer fransk men det mesta av staden är ju ändå väldigt likt Chennai. (Att jag hade feber under en del av resan gjorde den kanske inte bättre.)
Då vi inte hade någon chaufför med oss så fick vi ta oss fram med autorikshaw (tuk tuks). Detta uppskattade vi alla i familjen även om resorna ibland känns lite kallsvettiga. Vi gick också bitvis i de lugnare kvarteren vilket vi inte kunnat så mycket här i Chennai.

Nu är jag i alla fall kry igen och i morgon börjar en ny vecka. Barnen ska ladda ny energi för utmaningen med att gå i skolan och även jag ska sätta mig på skolbänken denna vecka. I morgon börjar jag en Tamilkurs som heter "Survive in Chennai". Detta ska bli mycket spännande!
På onsdag ska vi sedan fira Halloween så lite fixande med utklädningskostymer, dekorationer och klassfester bjuder veckan på.

Inte minst ska vi planera för vårt efterlängtade besök som kommer nästa vecka!!!! Barnen frågar ca 10 ggr om dagen "NÄR KOMMER FARMOR OCH FARFAR???????. Så det blir ett kärt återseende som vi ser fram emot jättemycket! Så till sist lite blandade bilder från veckan som gått...


På indisk marknad i Pondicherry...

Så här ser express highway ut vid regnväder....det går inte direkt i expressfart...

I onsdags var vår bil till tempel och var då så här fin dagen till ära...sedan dess har vi krockat två gånger så jag tror inte att Puuja-utsmyckningen var tillräckligt bra tyvärr...

Heja Sverige! Vi laddar med kaffe inför arbete på FN-dagen!

Sverigebordet...

Jakob på rundtur med sin klass för att lära om de olika länderna och få smaka på olika sorters maträtter och godis...

Nu dags att ladda inför nästa vecka med att laga den svenska nationalrätten Tacos som vi på barnens önskan äter en gång per helg...

Monsunen är här

Oj vad tiden går fort! Redan har det gårr mer än en vecka sedan jag skrev sist. Barnen har hunnit med ytterligare en skolvecka. Jakob har nu gått hela skoldagar och Astrid slutar vid lunch vilket hon kommer att fortsätta att göra ett tag framöver. Känslorna är fortsatt blandande kring skolan. Det är gruvsamt på morgnarna innan vi kommer dit men på eftermiddagen är det två glada barn som berättar om skoldagen. Jakob kan sätta ord på vad han känner ganska bra och han tycker att det är jobbigt att inte kunna språket så rasterna blir lite jobbiga då han inte förstår vad de andra barnen säger, och han som annars älskar att prata...Lektionerna tycker han är kul då han får lära sig mycket nya saker och framförallt är gymnastiken och musiken kul. Han har läxor varje dag och håller nu på att träna på att skriva stora och små bokstäver och siffror. Tänk vad snabbt barn kan lära sig när dom väl börjar öva. Varje dag märker jag att barnen kan fler och fler ord på engelska och dom älskar att läsa engelska böcker. Astrid har hunnit med bussutflykt med sin klass till en lekplats vilket hon tyckte var jättekul. Självförtroendet får sig också en skjuts då de ändå känner att de klarar av att vara i allt detta nya...

Nya kompisar börjar barnen få och Jakob har hittat en kär vän här på gatan. Den pojken går också på Kindergarden vilket är toppen för Jakob. Tyvärr inte i samma klass men de kan ändå ses på rasterna. De leker jättebra tillsammans trots att de inte kan prata så jättemycket med varandra.

Den här veckan ska vi fira FN-dagen på skolan med flaggparad och annat firande. Det ser jag fram emot. I morgon ska jag till Jakobs klass och berätta om Sverige. Får de hur det lyckas. Kanelbullarna jag bakat hoppas jag sätter guldkant på det hela...

Den här veckan nådde monsunen Chennai. Det har regnat varje dag och det är inte lite regn det har kommit. Vägarna ser bitvis ut som floder och trafiken får större problem än vanligt. Männsikor vadar runt i vatten upp till vaderna men verkar inte särskilt bekymrade. Lite skönt är det dock att temperaturerna har sjunkit vilket gör att det mellan skurarna faktiskt går att vara ute och röra på sig lite grann. I veckan ska jag nog försöka jogga lite runt idrottsplatsen på skolan. Får se om benen och lungorna vill ställa upp på det.

Några bilder från skolgården...

 

Visst blir man lycklig av ny vänskap...

 

 

Äntligen fredag!

Äntligen fredag! Tänk vad det tar på krafterna att börja skolan, både för barn och föräldrar. Veckan har varit intensiv och tröttsam för alla. Trötta och ledsna barn på morgnarna men glada barn efter lunch när jag hämtat dom. Då har dom haft fullt upp att berätta om allt roligt de har gjort under dagen. Läxor har Jakob gjort varje dag och även om han säger de obligatoriska orden att "läxor är tråkiga och dumma" så blev han idag lite besviken när jag berättade att fredag, lördag och söndag har han inga läxor. 
Morgnarna har gått gradvis bättre och bättre så det finns hopp om att allt känns bättre snart. I morse gick t o m Astrids lämning ganska bra. Några tårar precis när vi sa hejdå men som nog slutade innan jag var utanför dörren. Idag skulle hon titta på film, ha gymnastik och få pizza till lunch. Så det var många bra saker på samma dag. Jakob hade matte, språk och "art" på schemat men han såg också fram emot pizza och att få visa sin Sverigegubbe vi gjort hemma. Alla barn har inför FN-dagen gjort en varsin gubbe som representerar hemlandet. På FN-dagen är det sedan ett stort firande med parad och alla föräldrar är engagerade. Jag ska baka pepparkakor och bjuda på och så ska vi ha fiskdamm vid Sverigebordet. Måste också försöka få tag i blåa och gula kläder till hela familjen...

En annan stor sak som har hänt är att Jakob har en lös tand. Tänk vad stor han har blivit! Han är mycket stolt över tanden och gick i morse direkt och visade sin fröken Mrs Dina sin lösa tand.

Igår kom det några barn på gatan och ringde på och frågade om Jakob ville komma och bada med dom och detta gjorde Jakob riktigt glad. Skönt att det börjar bli lite kompisar runt honom då jag tror det har varit en stor saknad. Han har också blivit tuffare den här veckan att våga leka med andra barn trots att han endast kan några ord engelska. Så visst gör dagarna i skolan nytta på flera olika sätt.

Nu simmar både Astrid och Jakob i poolen utan några simpuffar på armarna. Jakob simmar över hela poolen och Astrid kan simma från långsidan till andra långsidan. De har en liten egen teknik men det funkar bra. Jakob dyker också utan problem och kan dyka  och hämta saker på botten. Så till jul blir det nog ett besök till simhallen då båda vill börja försöka ta simmärken. 

Första skoldagen

Nu är första skoldagen avklarad. Det blev trots allt en liten mjukstart trots att informationen vi fick innan var att det inte skulle vara någon inskolning alls. Jag kunde vara med Astrid i klassrummet under förmiddagen vilket kändes bra. Jakob fick tyvärr inte samma möjlighet men fick sluta efter lunch så inte skoldagen blev alltför lång. Han var till en början ledsen men det hade lugnat sig efter ett tag. Självklart är man ledsen när man ska klara sig själv i en grupp där man inte förstår nått ord av vad som sägs. Han hade idag både musiklektion och idrott vilket han ju gillar.
Men visst är det tufft i skolan här. Dagen är verkligen intensiv med mycket begränsad tid till fri lek. Läxor kommer Jakob att ha varje dag. Idag har vi övat på bokstaven N och ritat teckningar. Känns konstigt med alla förändringar. Även Astrids dag var intensiv. Skolan har höga krav på sina 3-åringar må jag säga. Full koncentration krävs under dagen vilket är svårt för en treåring med massor av myror i benen. Astrid hade idag bl a bildlektion och fick där öva på geometriska figurer. Dessa skulle sedan ritas efter mallar och i särskild ordning. Ingen fri kreativitet här heller...
Vi får hoppas att de kommer att gilla skolan, just nu är den nog mest främmande och konstig för dom eftersom allt är så olikt förskolan hemma där det fanns mycket tid till lek och bus. Som mamma känner jag mig också lite splittrad i mina känslor men det är väl i sin ordning antar jag...