Precis hemkommen efter att ha varit och köpt utemöbler till vår takterass. Äntligen ska vi ta den i bruk och förhoppningsvis kommer vi att få några trevliga grillkvällar där uppe. Nu när det börjar bli lite varmare ute hoppas vi att mängden mosquitos minskar något så att kvällarna blir trevligare att vistas utomhus. Det visar sig...vi ska se först att möblerna levereras också...
På vägen till möbelaffären stannade jag och drack morgonkaffe på ett café. Som västerlänning blir jag oftast uppassad på ett mycket bra sätt. Alla är nyfikna på vart jag kommer ifrån och vill gärna prova sina engelskakunskaper. Om de lyckas brukar det också komma lite västerländsk musik i högtalarna efter en liten stund, så också idag. Enda problemet var att de nog endast hade en låt i lager så efter att i en halvtimme lyssnat på en och samma låt kände jag att jag kunde den ganska bra och tackade sedan för mig. Nästa gång ska jag be vänligt att de behåller den indiska musiken på, då bollywoodtonerna faktiskt gör mig ganska så glad.
Jag blir fortfarande så förvånad över indiernas totala frånvaro av trafiksäkerhetstänkande. Idag när vi åkte hem så satt vår chaufför och berättade om en dödsolycka som han och min man såg igår. Vår chaufför konstaterade att många personer dör i trafiken varje dag här i Chennai. I nästa mening frågade han om vi verkligen behöver två bilar nästa vecka då min syster med familj kommer på besök. Jag konstaterade då att vi bara har sex passagerarplatser i bilen och att vi tillsammans med dem blir åtta passagerare. Han skrattade då idiotförklarande åt mig och konstaterade att eftersom barnen är så små så kan de ju sitta i knä på sina föräldrar eller tränga ihop sig lite så får vi plats alla i en bil. Med det tänket plus den totala respektlösheten mot medtrafikanter så lär nog inte dödstalet i trafiken sjunka de närmaste åren tyvärr...jag blir såååå trött på all argumentation där vi heller inte förstår mer än varannat ord av vad den andre säger.
Vi var på fest i helgen jag och Astrid. Vi kom som vanliga svenskar i tid vilket innebar att vi var absolut först på plats. Fortfarande en timme efter utsatt tid droppar det in folk och även långt därefter. Mat utlovades också under kvällen. Nu har jag äntligen förstått att här i Indien träffas man först och umgås i några timmar och sedan avslutas festen med mat. Tvärtom mot i Sverige där vi oftast inleder festen med mat och sedan umgås. Men eftersom mina barn måste ha mat senast vid sextiden för att inte krascha i sitt humör totalt så har jag nu lärt mig att ge dem en extra middag hemma i förväg. Tack och lov för det även denna fest...den var i alla fall mycket trevlig och födelsedagsbarnet som fyllde fyra år var superlycklig. Astrid hade jättekul med sina kompisar och lekte och busade så svetten sprutade. Som tur var hade familjen även egen pool som barnen kunde svalka sig i, mycket lyckat!
På vägen till möbelaffären stannade jag och drack morgonkaffe på ett café. Som västerlänning blir jag oftast uppassad på ett mycket bra sätt. Alla är nyfikna på vart jag kommer ifrån och vill gärna prova sina engelskakunskaper. Om de lyckas brukar det också komma lite västerländsk musik i högtalarna efter en liten stund, så också idag. Enda problemet var att de nog endast hade en låt i lager så efter att i en halvtimme lyssnat på en och samma låt kände jag att jag kunde den ganska bra och tackade sedan för mig. Nästa gång ska jag be vänligt att de behåller den indiska musiken på, då bollywoodtonerna faktiskt gör mig ganska så glad.
Jag blir fortfarande så förvånad över indiernas totala frånvaro av trafiksäkerhetstänkande. Idag när vi åkte hem så satt vår chaufför och berättade om en dödsolycka som han och min man såg igår. Vår chaufför konstaterade att många personer dör i trafiken varje dag här i Chennai. I nästa mening frågade han om vi verkligen behöver två bilar nästa vecka då min syster med familj kommer på besök. Jag konstaterade då att vi bara har sex passagerarplatser i bilen och att vi tillsammans med dem blir åtta passagerare. Han skrattade då idiotförklarande åt mig och konstaterade att eftersom barnen är så små så kan de ju sitta i knä på sina föräldrar eller tränga ihop sig lite så får vi plats alla i en bil. Med det tänket plus den totala respektlösheten mot medtrafikanter så lär nog inte dödstalet i trafiken sjunka de närmaste åren tyvärr...jag blir såååå trött på all argumentation där vi heller inte förstår mer än varannat ord av vad den andre säger.
Vi var på fest i helgen jag och Astrid. Vi kom som vanliga svenskar i tid vilket innebar att vi var absolut först på plats. Fortfarande en timme efter utsatt tid droppar det in folk och även långt därefter. Mat utlovades också under kvällen. Nu har jag äntligen förstått att här i Indien träffas man först och umgås i några timmar och sedan avslutas festen med mat. Tvärtom mot i Sverige där vi oftast inleder festen med mat och sedan umgås. Men eftersom mina barn måste ha mat senast vid sextiden för att inte krascha i sitt humör totalt så har jag nu lärt mig att ge dem en extra middag hemma i förväg. Tack och lov för det även denna fest...den var i alla fall mycket trevlig och födelsedagsbarnet som fyllde fyra år var superlycklig. Astrid hade jättekul med sina kompisar och lekte och busade så svetten sprutade. Som tur var hade familjen även egen pool som barnen kunde svalka sig i, mycket lyckat!
