torsdag 29 maj 2014

Äventyret lider mot sitt slut....

Nu är det endast fyra dagar kvar på detta äventyr. Om bara fyra dygn så landar jag och barnen om några timmar på Arlanda flygplats. Helt otroligt...minns så väl hur vi nyligen satt i taxin från Ludvika och var på väg mot Arlanda för att börja vår resa. Det var i augusti 2012. När jag ser tillbaka på bilder så är det två ganska små barn jag ser. Särskilt kaxig lände jag mig inte heller och jag måste erkänna att jag tvivlade på om detta äventyr verkligen var helt klokt att göra med två så pass små barn i familjen. Men med facit i hand så känns det som att vi gjorde helt rätt. Det blev en resa som gett oss många nya vänner över hela världen. Vi har fått perspektiv på vår tillvaro och blivit mer tacksamma över att vi har varandra och över den miljö vi faktiskt är priviligierade att få återvända till. Massor av upplevelser har vi med oss i våra minnen och det kommer att ta en tid att smälta allt vi varit med om. Att varav en så totalt annorlunda kultur har varit spännande, energikrävande, härligt, fruktansvärt, glädjefyllt, sorgligt men framförallt utvecklande. Barnen har fått en bra värdegrund inför framtiden i att ha förståelse för andra kulturer. Med vänner från hela världen,  alla hudfärger, från alla religioner, har givit dom en förståelse och nyfikenhet inför världens alla länder och befolkning. Att vi alla är lika mycket värda är en självklarhet. De är också sugna på att resa mer och listan över länder att vilja besöka är lång.

Sista dagarna har vi ägnat åt att flytta ur huset. Mycket grejer hade vi samlat på oss under dessa två år. Vi har sålt och gett bort massor med grejer men ändå blev det två lastbilar som rullade iväg från gatan med vårt bohag. I och för sig så var det ganska mycket luft i kartongerna när de lastade. Enbart Astrids lilla cykel blev en jättekartong efter packningen...:) Men nu längtar jag tills grejerna kommer hem till Sverige. De borde vara framme i början av augusti. Ska bli så roligt att packa upp och få fram alla minnen vi har härifrån.

I tisdags hade barnen sin sista dansklass. Dansen med Mr Leo är något både barnen och jag kommer att sakna. Det har varit fyllt med så mycket glädje. Får se om vi kan hitta nya dansklasser åt barnen om de nu vill fortsätta i Sverige. Efter dansen hade vi middag tillsammans med våra grannar. Barnen lekte och busade och det var med tårar i ögonen vi sa hejdå på kvällen....

Nu bor vi på Westin hotell i Chennai. Barnen har efter idag bara en halvdag kvar i skolan. Sedan blir det till att lämna in alla ID-kort och få barnens sista betyg/omdömen och sedan säga tack och hej även till amerikanska skolan. Måste säga att det kommer att kännas tomt. Alla vänner, lärare och kompisar till barnen som vi varje dag träffar. Så mycket glädje och trygghet skolan har varit för barnen. De har lärt sig massor under dessa två år och utvecklats som individer. Nu känner dom sig lite nervösa inför att återigen börja skola/dagis i Sverige. Men jag är säker på att det kommer att bli toppen bara de väl kommer igång.

Igår hade ettorna sitt "End of the year party". Med tanke på värmen så blev det ett poolparty halva tiden och sedan efter fikat så var det några få uteaktiviteter som vattenstafett och stafett med vattenballonger. I denna värme gör det ju inte så mycket om man blir lite blöt.

Denna vecka har ju som ni förstår varit en känslomässig berg- och dalbana. Så många avsked! Tårarna rinner samtidigt som skratten åt alla minnen är många. Men nu längtar jag också i massor efter att komma hem. Framför allt längtar jag till familj och vänner men också till tystnad och doften av svensk sommar. Ska bli underbart att gå promenader, cykla och få ta bilen och köra själv. Kunna gå på café' eller restaurang och inte behöva fundera på vad jag vågar äta utan att riskera magsjuka. Att åka till Ica och handla där jag vet var sakerna ligger och jag känner igen och vet hur man tillagar en majoritet av varorna. Kunna ta med barnen ut i skogen , lekparken eller badplatsen. Vi ska träna barnen i trafiken. Här har vi ju missat mycket av det då det är omöjligt att promenera eller cykla i trafiken med barnen. Trafiken, icke-existerande trottoarer, öppna brunnar, elledningar på marken, viltspringande hundar är några av farorna vi möter utomhus på vägarna här. Som vuxen kan vi nu gå litegrann men med barnen är det alldeles för farligt.  Andra saker jag längtar efter är kaffet, sillen, chokladen, lakritsen.....


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar