onsdag 4 juni 2014

Dags att sätta punkt!

Då har vi kommit fram till denna bloggs sista inlägg....
Nu har vi kommit hem till Sverige igen! Så underbart men så konstigt och overkligt på samma gång. Tänk att vi har lämnat så mycket kvar i Indien men samtidigt bär vi med oss så många fina minnen. Hemresan gick över förväntan och barnen var jätteduktiga. De tog sitt ansvar och skötte sig utmärkt då de visste att vi tre tillsammans fick lov att samarbeta om allt skulle gå smidigt. Inte ett klagomål på hela resan trots att den ju är ganska så lång. Bytet i Frankfurt gick också bra. Jag vara lite orolig för bytet då flygplatsen är enorm! Skyltningen är också lite svår att förstå. Att mitt lokalsinne är uruselt gjorde inte att jag kände mig tryggare. Men vi kom rätt på första försöket och hade god marginal inför nästa flyg.

På Arlanda väntade svärmor/farmor och det var en så skön känsla att få krama om henne! Tänk att vi var hemma på svensk mark! Underbart! Barnen var så lyckliga att vara hemma igen och de förundrades över att höra det svenska språket överallt. Det är alltid en lite märklig känsla att komma hem och alla runt omkring kan förstå vad man säger.

Solen strålade från klarblå himmel när vi körde hem från Arlanda. Vilket välkomnande! Allt var så vackert. När vi kom hem på gården och jag klev ut ur bilen så kände jag hur gott det doftade. Huset var så vackert där det stod och trädgården som jag annars inte känner mig så imponerad av upplevdes i denna stund som den finaste trädgård på hela jorden. Svärfar/farfar var hemma i köket och höll på att  laga makaroner och falukorv till barnens stora förtjusning. Astrid var första minuterna lite förskräckt över att vara hemma igen. Det känns bekant men ändå inte riktigt hemma. Det gick då över fort och sedan var det en lycklig tjej som undersökte hela huset och trädgården. Jakob var på toppenhumör och njöt av varje minut under kvällen. Det enda han tyckte kändes lite konstigt var att inte pappa var hemma men han tröstade sig med att pappa ju kommer hem om mindre än två veckor för lite jobb och semester. Astrid sa säkert tio gånger under gårdagen att hon var så lycklig över att vara hemma i Sverige.

Igår hann vi med att träffa både mormor och morfar och barnens farbror med familj. Den lilla kusinen som alldeles nyss var en bebis kom nu gåendes och hälsade på. Jakob och Astrid var så glada att få träffa sin minsta kusin. Så mysig att krama och pussa och uppträda för. Tacksam publik var han som skrattade åt alla Jakobs och Astrids tokigheter. Kul att de nu kommer att få ses lite mer framöver!

Vi har nu sovit två nätter här hemma och vi sover som stockar. Det är så tyst och skönt. Inget bageri utanför fönstret som slamrar om nätterna. Inga tutsignaler från bilarna eller sirener som låter. Inga hundar som skäller. Så rofyllt! Det enda som stör nattsömnen lite är att vi är lite förkylda. Farligt att åka till kalla breddgrader :) Skönt är ju att vi denna gång kan ta det lite lugnare. Nu har vi ju framtiden på oss att göra allt vi vill. Vi behöver inte trycka in alla händelser på tre veckor som annars är fallet när vi varit hemma. Vi kan ta lite tid på oss att återhämta oss från jetlag, förkylningar och tidsskillnad. Att bara ge sig lite ställtid att ha kommit hem igen och smälta alla intryck.

Nu känner jag mig så redo att ta mig an vardagens utmaningar här hemma. Jag njuter av att återigen kunna göra vardagssysslor på ett sätt jag är van med. Jag ser fram emot att börja jobba och att fixa med hus och trädgård. Innan vi åkte hem så gjorde vi ju en helt galen sak och köpte en sommarstuga som är i ganska stort behov av renovering. Ett livsprojekt som vi nu ska hugga tag i. Vi hade god hjälp av familjen som gett oss en bra uppfattning och bild av stället som ligger vid en sjö ca 30 minuter hemifrån. Igår fick vi göra vårt första besök i stugan tillsammans med svärföräldrarna. En fantastisk känsla att köra in på tomten. Snacka om overklig känsla. Gåshud och tårar i ögonen. Jakob frågade i vilken av husen dom som äger stugan bor. När jag svarade att det är ju bara vi som äger stugan så började han en dans på tomten. Så lycklig! Men jag håller med om att det var tokigt galet och vågat att köpa en stuga som vi inte själva sett i verkligheten men det kändes så rätt så vi kunde bara inte låta bli. Just nu ser det kanske inte så mycket ut för världen men med en del arbete, ompyssling och kärlek till stället så kan det bli ett riktigt paradis.

Igår kväll när barnen nattades så tänkte jag på hur glada de hade varit hela dagen och precis när jag tänkte det så säger Jakob: "Mamma, jag känner mig såååå glad"!

Hur är det man säger "Borta bra men hemma bäst"!

1 kommentar:

  1. Hej Linda!
    Jag och min man har läst din blogg från början till slut och den har givet oss många härliga stunder. Den känns så ärlig och sann så att säga. Vi vill tacka dig för att du tog dig tid och skrev den under er tid i Chennai och Indien.
    Vi står nu själva i beredskap att flytta till Chennai om några månader och diskuterar för fullt hur vi ska välja att bo (lägenhet/hus/möblerat/omöblerat mm). Jag undrar nu i vilken del av Chennai bodde ni? Vad hette gatan och hur fick ni kontakt med hyresvärden? Vi är väldigt tacksamma om du vill ta dig tid att svara oss lite om detta.
    Med vänlig hälsning, Åsa Holmgren (asaholmgren79@gmail.com)

    SvaraRadera